Svenskspråkig undervisning i ortodox religion

XX.XX.2020 Dis­kri­mi­ne­rings- och jäm­ställd­hets­nämn­den

Sökanden ansåg att hens barn blev föremål för diskriminering vid anordnandet av undervisning i ortodox religion på grund av sin religion, sitt modersmål och sin hemkommun. Regionförvaltningsverket ansåg i sitt beslut till sökandens klagomål att undervisningen i religion och livsåskådningskunskap i det svenskspråkiga utbildningsväsendet av kommunen inte motsvarade den gällande lagstiftningen och grunderna för läroplanen.

Diskriminerings- och jämställdhetsnämnden ansåg att undervisningen i ortodox religion på finska och svenska inte var jämförbara på så sätt att sökanden skulle ha diskriminerats på grund av språk jämfört med kommunens undervisning i ortodox religion på finska. De övriga elever på sökandens barns klass som studerade åskådningsämnen utgjorde en jämförbar grupp i ärendet. Således uppkomm det inte i ärendet en presumtion om diskriminering på grund av sökandens barns modersmål

Diskriminerings- och jämställdhetsnämnden konstaterade att kommunerna beslutar självständigt om sina läroplaner, och kommunen hade inte beslutat om läroplanerna i andra kommuner. På denna grund uppkom det inte i ärendet en presumtion om diskriminering på grund av bostadsort.

Att sökandens barn reste till en skola i en annan kommun för att få undervisning var en omständighet som grundade sig på sökandens eget beslut, varmed det inte heller på denna grund uppkom en presumtion om diskriminering i ärendet på grund av bostadsort.

Eftersom sökandens barn enligt de utredningar som erhållits har varit det enda barn i sin klass som studerade ortodox religion, undervisningssituationer inom de gemensamma åskådningsämnena som avviker från grunderna för läroplanen hade, särskilt med tanke på att största delen av undervisningen har meddelats som gemensam undervisning, ägnat att ställa sökandens barn både socialt och vad gäller inlärningen i en svagare ställning jämfört med de elever som utgör en majoritet. På motsvarande sätt avsaknaden av en behörig lärare i dessa omständigheter hade ägnat att ställa sökandens barn som den enda elev i sin klass som studerar ortodox religion i en svagare ställning jämfört med klassens andra elever som studerar åskådningsämnen.

Diskriminerings- och jämställdhetsnämnden ansåg att kommunen inte hade kunnat motbevisa den presumtion om diskriminering som uppkommit i ärendet under tiden och att kommuns förfarande gentemot sökandens barn vid anordnandet av svenskspråkig undervisning i ortodox religion hade utgjort i diskrimineringslagen förbjuden indirekt diskriminering på grund av orsaker som hänför sig till religion.