Diskriminerings- och jämställdhetsnämnden: polisinrättningen diskriminerade en gripen svenskspråkigt ungdom när man inte hade kommunicerat med honom på svenska

Publicerad 16.6.2020

Diskrimineringsombudsmannen begärde av diskriminerings- och jämställdhetsnämnden en bedömning av huruvida polisinrättningen har diskriminerat den sökande på grund av orsaker som anknyter till hans språk.

Målsäganden hade från tillnyktringsstation flyttats till förvaringslokalen för berusade vid polisinrättningen och hade varit gripen i enlighet med polislagen. Vid ankomst till polisinrättningen talade målsäganden svenska. Skötarna på tillnyktringsstationen hade konstaterat att målsäganden också talar bra finska. I tillnyktringsförvaret hade han flyttats till men cell. Tillnyktringsförvarets vakt hade på svenska informerat målsäganden om att hen inte har adekvata språkkunskaper för att uppge grunderna för den sökandes gripande samt dennas rättigheter och skyldigheter. I övrigt hade polistjänstemännen talat finska med målsäganden. Målsäganden hade begärt att få kommunicera på svenska. En finlandssvensk medarbetare hade vid händelsetidpunkten haft paus, men hen hade inte ombetts att kommunicera med målsäganden.

Svaranden konstaterade att målsägandens rättsskydd hade inte äventyrats på grund av att man inte kommunicerat med honom på svenska. Målsäganden har inte i den aktuella situationen försatts i en ofördelaktigare position än personer i en jämförbar situation, och hans rättigheter hade tryggats, trots det felaktiga språkförfarandet.

Diskriminerings- och jämställdhetsnämnden konstaterade att målsäganden hade upplevt att han inte hade fått sitt ärende handlagt på sitt eget modersmål och att det hade lett till att han flyttades till en cell. Målsäganden hade dessutom varit berusad och minderårig, och i detta fall hade det varit särskilt viktigt att använda det egna modersmålet.

Diskriminerings- och jämställdhetsnämnden ansåg att den rätt att använda sitt eget modersmål som i grundlagen tillförsäkrats för målsäganden hade begränsats och att svaranden på grund av en orsak som anknyter till målsägandens språk behandlat målsäganden på ett ofördelaktigare sätt än en person som hade använt finska som sitt modersmål och kunnat kommunicera på finska.

Diskriminerings- och jämställdhetsnämnden konstaterade att det faktum att svaranden inte kommunicerat på svenska med målsäganden inte hade lagliga grunder och av denna anledning finns det för förfarandet inga sådana legitima grunder som avses i 11 § 1 mom. i diskrimineringslagen.

Diskriminerings- och jämställdhetsnämnden ansåg att svaranden i strid med 8 § i diskrimineringslagen diskriminerat målsäganden på grund av språkliga orsaker och att svarandens förfarande har utgjort sådan direkt diskriminering som avses i 10 § i diskrimineringslagen och som grundat sig på målsägandens språk. Nämnden förbjöd svaranden att fortsätta eller upprepa sitt diskriminerande förfarande och förelägg förbudsbeslutet med ett vite på 5 000 euro.

(ej lagakraftvunnen)

Fallbeskrivningar i sin helhet har publicerats på diskriminerings- och jämställdhetsnämndens websidor på finska:

http://yvtltk.fi/fi/index/materiaalit/tapausselosteet_3/tapausselosteet2018.html

Ytterligare information: Diskriminerings- och jämställdhetsnämndens generalsekreterare Juhani Kortteinen tfn. 0295 150151, e-post: juhani.kortteinen@oikeus.fi

Bilagor