Diskriminerings- och jämställdhetsnämndens beslut om diskriminering vid fall som gällde daghems matservering, ett företag som lämnat person utan service på grund av servicespråket, polismyndighets delgivande av beslut samt tre fall där det inte ansågs att förfarandet varit diskriminerande.

Publicerad 2.10.2018

Det var diskriminerande att kräva extra betalt för veganmåltider vid daghemsverksamhet

Ett privat daghem uppbar en extrakostnad av sökandes barn för dennas veganmåltider. Företaget uppbar inte extrakostnader för andra specialdieter som erbjöds på daghemmet, fastän specialmåltider som baserade sig på allergier ledde till lika stora kostnader för företaget.

Diskriminerings- och jämställdhetsnämnden ansåg att företaget inte hade kunnat avslå presumtionen om diskriminering på basen av övertygelse och förbjöd svarande att fortsätta diskrimineringen av sökande.

Att inte erbjuda veganmåltider åt buddistiska barn i offentlig dagvård var diskriminerande

Sökandes familj är buddister och äter därmed veganmat. Helsingforsstad hade inte i dagvården i ett daghem arrangerat mat som lämpade sig för sökandes barns religion, fastän staden hade erbjudit måltider som lämpade sig för andra religioner. På denna grund ansåg diskriminerings- och jämställdhetsnämnden att det uppstått presumtion om direkt diskriminering.

Svarande hade inte framfört att den inte haft möjlighet att erbjuda sökandes barn veganmat i enlighet med lagen om småbarnspedagogik.

Diskriminerings- och jämställdhetsnämnden ansåg att svarande inte hade kunnat avslå presumtionen om diskriminering och förbjöd staden att fortsätta eller förnya den diskriminerande behandlingen.

Med beaktande av att veganmåltider hade erbjudits i alla stadens daghem från och med början av år 2018 för barn som även hemma äter veganmat och med beaktande av att sökandes barn från och med 2018 blivit erbjuden veganmat, så ansåg diskriminerings- och jämställdhetsnämnden det inte nödvändigt att förena beslutet med ett vite.

Företaget hade begått diskriminerande då det nekade service av kund på ett av företagets servicespråk

Ett aktiebolags disponent hade inte svarat på engelska på sökandes e-post som denna sänt disponenten på engelska, fastän engelska är ett av företagets servicespråk.

Diskriminerings- och jämställdhetsnämnden ansåg att disponenten inte hade en rättslig grund och företaget hade därmed diskriminerat sökande på basen av dennas språk. Nämnden förbjöd företaget att förnya den diskriminerande behandlingen.

Eftersom företagets servicespråk inte var engelska, så var det inte diskriminerande att inte svara på engelska

Sökande som var engelskspråkig ansåg sig ha blivit diskriminerad då bostadsaktiebolagets styrelse inte svarade på engelska på dennas engelskspråkiga meddelanden. Diskriminerings- och jämställdhetsnämnden ansåg att det inte på basen av den föreliggande dokumentationen framkommit att företaget hade engelska som servicespråk. Nämnden ansåg att det inte förekommit presumtion om diskriminering och avslog ansökan.

Att avsluta utbetalning av det högre beloppet för ensamstående föräldrar efter att äktenskap ingåtts var inte diskriminerande

Folkpensionen avslutade det högre barnbidragets utbetalning för ensamstående efter att sökande ingått äktenskap. Sökande ansåg att Folkpensionsanstalten hade diskriminerat denna.

Diskriminerings- och jämställdhetsnämnden ansåg att då man beaktar principen om makars inbördes underhållsskyldighet så hade ingen presumtion om diskriminering uppkommit. Nämnden lämnade påståenden utan prövning, vilka avsåg besvärsnämnden för social trygghet och försäkringsdomstolens förfarande, eftersom nämnden inte har behörighet att utreda rättsliga myndigheters verksamhet.

Att kräva att en person som inte kunde finska skulle delges beslut genom att personligen hämta detta på polisstationen var diskriminerande behandling

Polisinrättningen i Inre Finland hade krävt att sökande som inte förstod finska tillräckligt bra för att kunna förstå ett beslut som gällde upphävande av registrering av uppehållstillstånd personligen skulle hämta beslutet på polisstationen.

Diskriminerings- och jämställdhetsnämnden ansåg att det objektivt sett kunde antas att polisstationen vid delgivande av beslut hade behandlat sökande på ett sämre sätt än sådan person som skulle ha förstått innebörden om beslut på basen av utlänningslagen. I ärendet hade det därmed uppkommit presumtion om direkt diskriminering på basen av språk.

Diskriminerings- och jämställdhetsnämnden ansåg att polisstationen hade diskriminerat den fransktalande sökande på basen av hans språk vid delgivande av beslutet. På andra punkter avslog nämnden ansökan.

Det var inte diskriminerande att ett barn med funktionshinder inte hade blivit bjuden på allmän besöksdag, då det som positiv särbehandling hade ordnats privat besöksdag till skolan

Sökande ansåg sig ha blivit diskriminerad på basen av sitt funktionshinder då denna inte hade blivit bjuden på den av skolan arrangerade allmänna besöksdagen för förlängd läroplikt i förskola eller före grundskolans första klass, utan barnet hade bjudits in för besök för den förlängda läroplikten på ett på annan tidpunkt arrangerat besök.

Diskriminerings- och jämställdhetsnämnden ansåg att det hade varit fråga om positiv särbehandling då skolan hade förfarit så att de bjudit in barnet för ett för denna specialarrangerat tillfälle för att bekanta sig med den förlängda läroplikten före förskolan. Nämnden ansåg vidare att sökande inte hade behandlats mindre fördelaktigt än någon annan i jämförbar situation, då barnet inte hade bjudits in till den allmänna besöksdagen före grundskolans första klass. Nämnden ansåg att det inte uppkommit presumtion om diskriminering och avslog ansökan.

Fallbeskrivningar i sin helhet har publicerats på diskriminerings- och jämställdhetsnämndens websidor på finska:

https://www.yvtltk.fi/sv/index/materiaalit/tapausselosteet/fallbeskrivningar2018.html

Ytterligare information: Diskriminerings- och jämställdhetsnämndens
generalsekreterare Juhani Kortteinen tfn. 0295 150151, e-post: juhani.kortteinen@oikeus.fi

Bilagor