Diskriminerings- och jämställdhetsnämndens pressmeddelande 2/2024

Sökanden ansåg sig diskriminerad som finsk medborgare på grund av sin boningsort, eftersom sökanden som är bosatt på Åland inte kan spela svarandens penningspeltjänster via fysiska kanaler såsom t.ex. svarandens servicepunkter, butiker eller kiosker i Fastlandsfinland.

Således gäller saken inte spelande via internet.

Svaranden har tolkat lotterilagen så att svaranden, i och med att den obligatoriska identifieringen av spelare utvidgats, måste försäkra sig om att kunderna är bosatta i Fastlandsfinland. Förfarandet grundar sig således på kraven i lagstiftningen och beaktar den regionala dimensionen av lotterilagen samt den lika behandlingen av finska medborgare och andra personer i liknande fall.

Diskriminerings- och jämställdhetsnämnden ansåg att sökandens boningsort utgjorde en omständighet som gäller den enskilde som person och kan därmed likställas med de förbjudna diskrimineringsgrunder som nämns explicit i 8 § 1 mom. i diskrimineringslagen.

Eftersom sökanden inte hade haft möjlighet att använda svarandens fysiska penningspeltjänster i Fastlandsfinland på grund av sin boningsort på Åland, ansåg nämnden att sökanden har behandlats på ett ofördelaktigare sätt än sådana personer som är bosatta i Fastlandsfinland genom att förvägras tillgång till svarandens allmänt tillgängliga tjänster. Därmed hade det i ärendet uppkommit ett antagande om direkt diskriminering.

Nämnden ansåg att det i lotterilagens 14 § 1 mom. uppställda identifieringskravets mål att förebygga och minska skadeverkningar som penningspelandet eventuellt orsakar genom att säkerställa att begränsningar som ställts till spelandet förverkligas, i sig kan utgöra ett godtagbart syfte till särbehandling av personer.

Svaranden hade inte redogjort varför det är nödvändigt att dess kunder, vid spelande via fysiska kanaler, har stadigvarande boningsort i Fastlandsfinland för att svaranden ska kunna registrera och identifiera spelare samt uppställa kvantitativa och tidsmässiga begränsningar för spelare i syfte att förebygga och minska skadeverkningar som penningspelande eventuellt orsakar.

Diskriminerings- och jämställdhetsnämnden ansåg att kravet på att sökanden måste ha stadigvarande boningsort i Fastlandsfinland vid konsumerande av svarandens tjänster inom Fastlandsfinland varken var tillbörligt eller nödvändigt för att uppnå syftet att förebygga och minska skadeverkningar som deltagande i lotterier ger upphov till. Samma syfte kan enligt nämnden uppnås genom någon annan metod som harmonierar bättre med principen om likabehandling. Medlen för att uppnå syftet hade därmed inte varit proportionerliga.

Nämnden ansåg att behovet att respektera det territoriella tillämpningsområdet för lagstiftningen i en annan stat eller region kan i sig vara ett godtagbart skäl för särbehandling av personer.

Nämnden konstaterade dock att den aktuella saken handlade om att sökanden försökt konsumera penningspeltjänster inom Fastlandsfinland, där svaranden har ensamrätt att erbjuda penningspeltjänster. Svaranden hade inte påvisat hur erbjudandet av fysiska penningspeltjänster till sökanden vid bland annat svarandens servicepunkter, butiker eller kiosker skulle bryta mot kravet på att det territoriella tillämpningsområdet för lagstiftningen i en annan stat eller region ska respekteras.

Därmed ansåg nämnden att särbehandlingen av sökanden på grund av sökandens boningsort, när det gällde konsumerandet av fysiska penningspeltjänster inom Fastlandsfinland, varken var tillbörligt eller nödvändigt för att uppnå det ovannämnda syftet. Samma syfte kan uppnås genom någon annan metod som harmonierar bättre med principen om likabehandling. Medlen för att uppnå syftet hade därmed inte varit proportionerliga.

Diskriminerings- och jämställdhetsnämnden ansåg att svaranden inte hade upphävt antagandet av diskriminering och att svaranden hade behandlat sökanden i strid med diskrimineringsförbudet i 8 § 1 mom. i diskrimineringslagen. Nämnden förbjöd svaranden att fortsätta eller upprepa diskrimineringen samt förelade svaranden att inom en skälig tid vidta åtgärder för att fullgöra sina skyldigheter enligt diskrimineringslagen.

Nämnden rekommenderade att svaranden betalar 1 500 euro i gottgörelse till sökande.

(Omröstning 4–2)

(Ej lagakraftvunnen)

Fallbeskrivningar i sin helhet har publicerats på diskriminerings- och jämställdhetsnämndens websidor: Fallbeskrivningar 2024 - Yhdenvertaisuus- ja tasa-arvolautakunta

Ytterligare information:
Diskriminerings- och jämställdhetsnämndens generalsekreterare Juhani Kortteinen
tfn. 0295 150151
e-post: [email protected]

DISKRIMINERINGS- OCH JÄMSTÄLLDHETSNÄMNDEN

Diskriminerings- och jämställdhetsnämnden är ett självständigt och oberoende rättsskyddsorgan som förordnats av statsrådet. Nämnden övervakar iakttagandet av diskriminerings- och jämställdhetslagen i privat verksamhet samt i offentlig förvaltning och affärsverksamhet. Till nämndens behörighet hör inte frågor som gäller arbetslivet om det är inte fråga om tillämpning av jämställdhetslagen.

Diskriminerings- och jämställdhetsnämndens behörighet omfattar inte ärenden som gäller privat- och familjelivet eller religionsutövning.

Ärenden kan föras till nämnden av den som anser sig ha blivit diskriminerad eller utsatt för repressalier eller diskrimineringsombudsman eller sammanslutning som främjar likabehandling. Ett ärende som är äldre än två år tas inte upp till prövning i nämnden, om det inte finns särskilda skäl till det.

I de ärenden som hör hos tillämpningsområden av jämställdhetslagen kan ärenden föras till nämnden endast av arbetsmarknadscentralorganisation eller jämställdhetsombudsman.

Ett ärende som är anhängigt i domstol eller hos någon annan myndighet tas inte upp till prövning i nämnden.

Nämndens uppgift är att ge rättsskydd till dem som upplever sig ha blivit diskriminerade eller utsatta för förbjudna repressalier i anslutning till diskriminering.

Diskriminerings- och jämställdhetsnämnden kan förbjuda att fortsätta eller upprepa diskrimineringen eller repressalierna samt förena sitt beslut med vite och utdöma det.

Nämnden kan förelägga aktören att inom skälig tid vidta åtgärder för att fullgöra sina skyldigheter enligt diskrimineringslagen. Den kan även fastställa förlikning mellan parterna.

Nämnden kan inte förordna att gottgörelse eller annan ersättning betalas, men nämnden kan rekommendera att gottgörelse betalas till den som blivit utsatt för diskriminering eller repressalier.

Ytterligare kan nämnden yttra sig om tillämpning av lagen om diskriminering eller jämställdhet på begäran av domstol, diskrimineringsombudsman, jämställdhetsombudsman eller annan myndighet eller förening

Ändring i nämndens beslut kan sökas hos förvaltningsdomstolen.

Handläggningen av ansökan i diskriminerings- och jämställdhetsnämnden är avgiftsfri och nämndens expeditioner är avgiftsfria. Parterna betalar själva de övriga rättegångskostnaderna.

Närmare information om diskriminerings- och jämställdhetsnämnden: 

http://yvtltk.fi/sv/index.html

Diskriminerings- och jämställdhetsnämnden
PB 27
FI-00023 Statsrådet

Diskriminerings- och jämställdhetsnämndens e-post: [email protected]