Fallbeskrivningar 2021

Avgift som en Fastighet Ab tog ut för att en person med funktionsnedsättning som använde en elmoped som sitt hjälpmedel laddade elmopeden i cykelförrådet var indirekt diskriminering

Funktionsnedsättning, indirekt disrimnering, rimliga anpassningar, elmoped

DISKRIMINERINGS- OCH JÄMSTÄLLDHETSNÄMNDEN /Sektion

Diarienummer: 9xx/20xx

Utfärdat: xx.xx.2021

På grund av sin funktionsnedsättning behöver den sökande elmopeden som ett redskap för medicinsk rehabilitering. Sökanden är bosatt i en av Fastighet Ab:s hyresbostäder. Sökanden ansåg sig ha blivit utsatt för diskriminering på grund av funktionsnedsättning av bolaget i och med att bolaget tog ut en månadsavgift på åtta euro för laddningen av elmopeden i cykelförrådet. Dessutom ansåg sökanden att månadsavgiften på åtta euro överskred de faktiska kostnaderna.

När ärendet var anhängiggjort hos diskriminerings- och jämställdhetsnämnden återbetalade bolaget de avgifter som tagits ut av sökanden och slutade ta ut en avgift för laddningen.

Med beaktande av EU-domstolens stora avdelnings dom (från 15.4.2021, stora avdelningen, ärende C-30/19, ECLI:EU:C:2021:269, 46 och 47 punkten i domen) ansåg diskriminerings- och jämställdhetsnämnden att nämnden skulle granska ansökan trots att svaranden hade återbetalat de avgifter som tagits ut för laddningen av elmopeden till sökanden och slutat ta ut en avgift för laddningen.

Sökanden kan inte ladda sin elmoped i sin bostad eftersom mopeden inte ryms in i hissen. Sökanden hade fått betala för laddningen av sin elmoped i cykelförrådet på samma sätt som andra boende betalade för laddningen av sina fordon.

Diskriminerings- och jämställdhetsnämnden ansåg att svarandens till synes icke-diskriminerande regel gällande laddning av elmopeden på det sätt som avses i 13 § i diskrimineringslagen ställt den sökande i en ofördelaktigare ställning jämfört med andra personer på grund av den sökandes funktionsnedsättning.

För att svaranden skulle kunna häva misstanken om diskriminering skulle svaranden behöva bevisa att det hade funnits ett godtagbart syfte med förfarandet. På basis av den redogörelse som lämnats i ärendet hade bolaget till en början ansett att det endast var fråga om hyrning av platsen. Bolaget hade tagit ut en ersättning för förvaringsplatsen och elen. Enligt sökanden hade bolaget ansett att alla boende bör betala samma avgift, och att man inte kan behandla en av de boende annorlunda.

Nämnden konstaterade att bolaget i sitt svar inte hade framfört ett godtagbart syfte med sitt förfarande. Således hade svaranden inte hävt den misstanke om diskriminering som uppstått i ärendet. Nämnden ansåg att svaranden hade i strid med 8 § i diskrimineringslagen diskriminerat mot sökanden på grund av dennes funktionsnedsättning när svaranden för laddningen av en elmoped som sökanden använder som ett redskap för medicinsk rehabilitering tog ut en ersättning som var lika stor som den ersättning som togs ut av andra kunder och som överskred de faktiska kostnaderna. Nämnden ansåg dock att det inte var befogat att besluta om ett förbud eller föreläggande i ärendet, eftersom svaranden hade genomfört rimliga anpassningar.

Ärendet har avgjorts av Tuomas Ojanen (ordförande), Riitta-Maija Jouttimäki, Tatu Hyttinen, Niina Mäntylä och Timo Saranpää. Ärendets föredragande Julia Puumalainen.

(Lagakraftvunnen)

Könskvoter vid ett universitets urvalsprov var diskriminering som förbjuds i diskrimineringslagen

Universitet, urvalsprov, könskvoter, direkt diskriminering

DISKRIMINERINGS- OCH JÄMSTÄLLDHETSNÄMNDEN /Sektion

Diarienummer: 924/2020

Utfärdat: 20.12.2021

Jämställdhetsombudsmannen ansåg i sin ansökan att de könskvoter som ett universitet använt vid sitt urvalsprov utgjorde diskriminering på grund av kön som förbjuds i diskrimineringslagen.

Könskvoter som använts vid urvalsprovets första skede ledde till att antagningen inte var könsneutral. Beroende på antalet sökande i den manliga och kvinnliga gruppen och poängantalet vid urvalsprovets första skede i båda grupperna blev det lägsta poängantal med vilket man kom vidare olika för den manliga och den kvinnliga gruppen. En sökande som fått högre poäng vid urvalsprovets första skede förbisågs på grund av könskvoten och en sökande av ett annat kön med lägre poäng antogs till urvalsprovets andra skede. Således påverkade sökandes kön erhållandet av studieplats.

Universitetet ansåg att man hade angett godtagbara grunder i enlighet med jämställdhetslagen för användningen av könskvoter. Universitetet betonade att de könskvoter som tillämpats vid urvalsprovet hade ett syfte som var förenlig med jämställdhetslagen samt utbildningspolitiska mål för att främja likabehandling och jämställdhet mellan könen.

Diskriminerings- och jämställdhetsnämnden konstaterade att universitets förfarande vid studerandeantagningen ställde personer som ansökte om studieplats direkt i en ofördelaktig ställning på grund av kön. Förfarandet var problematiskt även för personer med ickebinär könsidentitet, eftersom jämställdhetslagen förbjuder diskriminering på grund av könsidentitet eller könsuttryck.

Enligt förarbetena till jämställdhetslagen ska antagningen till en utbildning baseras på individuella faktorer, inte på könsrelaterade faktorer. Diskriminerings- och jämställdhetsnämnden konstaterade att specialåtgärder för att främja jämställdheten inte betyder att lika många manliga och kvinnliga studeranden ska antas till en utbildning till ett visst yrke.

Diskriminerings- och jämställdhetsnämnden ansåg att universitetet inte hade motbevisat den misstanke om diskriminering som uppstått i ärendet vad gäller urvalsprovets första skede och förbjöd universitetet att i sin antagning av studerande fortsätta med det diskriminerande förfarande som är förbjuden enligt jämställdhetslagen.

Ärendet har avgjorts av Tuomas Ojanen (ordförande), Outi Anttila, Merja Heikkonen, Paula Ilveskivi och Husein Muhammed. Ärendets föredragande Juhani Kortteinen.

(Lagakraftvunnen)

En biograf diskriminerade mot ett barn med funktionsnedsättning och barnets vårdnadshavare

Funktionsnedsättning, barn, funktionshinderkort, jämförbar situation, direkt diskriminering, diskriminering på grund av närstående, trakasserier, biografbesök

DISKRIMINERINGS- OCH JÄMSTÄLLDHETSNÄMNDEN /Sektion

Diarienummer: 8xx/20xx

Utfärdat: xx.xx.2021

Sökanden har en funktionsnedsättning. Vid händelsetidpunkten var sökanden 7 år gammal. Sökanden hade tillsammans med sin vårdnadshavare besökt en av svarandebolagets biografer. Sökandens vårdnadshavare hade i samband med biografbesöket frågat svaranden om hen i egenskap av sökandens assistent skulle komma in gratis i biografen.

Svaranden hade inte beviljat fritt inträde till sökandens assistent trots att sökanden hade haft ett EU-funktionshinderkort med A-anteckning. De sökande ansåg att assistenten i detta fall borde ha beviljats fritt inträde till biografen.

Diskriminerings- och jämställdhetsnämnden konstaterade att EU-funktionshinderkortet inte förpliktigar tjänsteleverantören att bevilja fritt inträde till assistenten, utan näringsidkare kan besluta om sin prissättningspolicy självständigt. Prissättningen får dock inte vara diskriminerande.

Diskriminerings- och jämställdhetsnämnden konstaterade att svaranden hade förklarat att bedömningen om sökandens funktionsnedsättning hade baserats på barnets utseende och lett till felaktiga antaganden om sökandens funktionsnedsättning och behov av en assistent.

Svarandeföretaget har angett att bolaget erbjuder fritt inträde till assistenter av sina kunder med funktionsnedsättning. Diskriminerings- och jämställdhetsnämnden ansåg att svaranden inte hade framställt godtagbara motiveringar till att sökandens assistent inte hade beviljats fritt inträde i en jämförbar situation, varmed det hade varit fråga om diskriminering som är förbjuden enligt 8 och 10 § i diskrimineringslagen.

Diskriminerings- och jämställdhetsnämnden konstaterade att svaranden i sitt svar på kundrespons på sociala medier hade framfört påståenden om oegentligheter som riktats till vårdnadshavaren av det barn med funktionsnedsättning som varit kund hos svaranden samt påståenden om försök att ”planka in” på biografen.

Diskriminerings- och jämställdhetsnämnden konstaterade att allmänna oenigheter eller andra allmänna åsiktsskiljaktigheter som förekommer i kundtjänstsituationer inte utgör diskriminering som avses i diskrimineringslagen, om kunden inte bemöts så osakligt att det kan betraktas som trakasserier som avses i 14 § i diskrimineringslagen.

Diskriminerings- och jämställdhetsnämnden konstaterade att svarandens förfarande i de rådande omständigheterna särskilt med beaktande av de sökandens sårbara ställning när bemötandet riktades på ett barn med funktionsnedsättning och barnets vårdnadshavare kan på objektiva grunder anses ha kränkt dessa personers människovärde. Nämnden ansåg att svaranden hade på grund av skäl som berott på sökandens funktionsnedsättning med sitt beteende skapat en stämning som gjort att personen förnedrats eller förödmjukats samt som varit hotfull, fientlig och aggressiv gentemot vårdnadshavaren av barnet med funktionsnedsättning på det sätt som avses i 14 § 1 mom. i diskrimineringslagen.

Således har det varit fråga om diskriminering som är förbjuden enligt 8 § 2 mom. och 14 § 1 mom. i diskrimineringslagen.

Diskriminerings- och jämställdhetsnämnden ansåg att svaranden hade diskriminerat mot sökanden med funktionsnedsättning och sökandens vårdnadshavare. Nämnden förbjöd svaranden att upprepa sitt diskriminerande förfarande mot de sökande.

Ärendet har avgjorts av Outi Anttila (ordförande), Henrik Gustafsson, Paula Ilveskivi, Anna Moring och Sonya Walkila. Ärendets föredragande Maija Salmi Lipiäinen.

(Lagakraftvunnen)