Diskriminering på grund av språk vid Energimyndigheten

XX.02.2025 Dis­kri­mi­ne­rings- och jäm­ställd­hets­nämn­den

Sökanden hade ringt svarandens servicenummer för konsumenter och talat svenska. En kundrådgivare hade inledningsvis svarat på svenska att hen inte behärskar språket. När det framgick att sökanden inte talade finska, fördes resten av samtalet på engelska. Kundrådgivaren hade sagt att det kan ta några timmar innan en svenskkunnig medarbetare ringer upp sökanden. En sakkunnig ringde upp sökanden tretton dagar senare.  

Nämnden konstaterade att grundlagens och språklagens krav angående användning av sitt eget språk skulle beaktas i bedömningen av ärendet. Nämnden ansåg att även om sökanden till slut hade fått service på svenska av svaranden, hade sökandens språkliga rättigheter inte genomförts i sin helhet, eftersom sökanden i sitt första samtal inte fått betjäning på svenska. Svaranden har haft en skyldighet att säkerställa att det finns språkkunniga i personalen och att sökandens språkliga rättigheter genomförs i varje enskilt fall. Svarandens avsikt har inte betydelse i bedömningen om diskriminering har skett. Sökanden hade därmed behandlats på ett ofördelaktigare sätt än finskspråkiga i en jämförbar situation skulle ha behandlats, eftersom sökanden inte fått använda svenska i kontakten med svaranden. Det hade därmed uppkommit ett antagande om direkt diskriminering på grund av språk i samband med samtalet till svarandens servicenummer för konsumenter.

Nämnden ansåg angående den sakkunniges uppringning att det var trovärdigt att svarandens serviceväntetider hade påverkats av den ovanligt stora arbetsmängden som svaranden hade beskrivit. Även om det var möjligt att sökandens väntetid varit längre på grund av hens språk, räckte inte enbart ett påstående eller en misstanke för att ett antagande om diskriminering skulle uppkomma.

När servicenumret för konsumenter hade lagts ned ringde sökanden svarandens växel som först kopplade sökanden till fel instans. När sökanden ringde igen koppades hen till svarandens registratorskontor, vars anställda gav sökanden ett telefonnummer till en sakkunnig. Nämnden konstaterade att växeln drevs av en annan myndighet och att det därmed inte hade uppkommit något antagande om att svaranden diskriminerat sökanden. Angående svarandens registratorskontors service ansåg nämnden att även om kundservicen inte varit felfri, hade sökanden ändå kunnat uträtta sitt ärende och fått service på svenska. Sökanden hade inte behandlats på ett ofördelaktigare sätt i diskrimineringslagens mening och inget antagande om diskriminering hade uppkommit.

Sökanden hade dessutom gjort en anmälan om ett elbolags förfarande till svaranden. Svaranden hade senare skickat ett beslut som var skrivet på finska angående samma elbolag till sökanden. Nämnden konstaterade bland annat att svaranden inte hade haft en skyldighet att översätta beslutet till sökanden och hade genom att skicka ett referat av beslutet på svenska uppfyllt sina skyldigheter att ge service på svenska till sökanden.

Angående upphävandet av antagandet om diskriminering i samband med kundservicesamtalet, ansåg nämnden att särbehandlingen av sökanden inte hade föranletts av lag i enlighet med 11 § i diskrimineringslagen. Svaranden hade inte upphävt antagandet om diskriminering och svarandens förfarande hade därmed utgjort direkt diskriminering på grund av språk.

Svaranden hade ansett att den inte kan fortsätta eller upprepa diskrimineringen eller vidta åtgärder för att fullgöra sina skyldigheter enligt diskrimineringslagen, eftersom servicenumret sökanden ringt till redan hade stängts. Nämnden konstaterade att en nedstängning av just det nummer som sökanden varit i kontakt med inte avlägsnar möjligheten till fortsättande eller upprepande av diskrimineringen i möjliga framtida kontakter med svaranden. Nämnden förbjöd svaranden att fortsätta eller upprepa diskrimineringen gentemot sökanden oberoende kontaktkanal.

Angående svarandens skyldighet att främja likabehandling ansåg nämnden att det inte förelåg skäl att förelägga svaranden att vidta åtgärder med beaktande av att svaranden hade uppgett att den påbörjat ett åtgärdsprogram för att den svenskspråkiga servicen skulle förbättras.

Nämnden förenade sitt förbud med ett vite på 3 000 euro. Nämnden rekommenderade att svaranden betalar 1 000 euro i gottgörelse till sökanden. Svaranden har uppgett att den har betalat gottgörelsen som diskriminerings- och jämställdhetsnämnden rekommenderat till sökanden.