Diskriminerings- och jämställdhetsnämndens fyra nya beslut
Nämnden förbjöd magistraten att diskriminera utländsk medborgare vid registrering av faderskap och vårdnadshavande
Sökande är en utländsk medborgare, som ansåg sig ha blivit diskriminerad eftersom hans faderskap och vårdnadshavande inte registrerades i befolkningsregistret på basen av barnets internationella födelseattest. Dock registrerades sökandes sambos moderskap och vårdnadshavande på basen av samma dokument. Sökande krävde att diskriminerings- och jämställdhetsnämnden förbjuder magistraten att diskriminera och att nämnden förenar förbudet med vite.
Magistraten ansåg att det inte var fråga om diskriminering. Det hade varit oklart för magistraten hur faderskap erkänns enligt den franska lagstiftningen, detta eftersom magistraten inte haft aktuell fransk lagstiftning tillhanda.
Diskriminerings- och jämställdhetsnämnden ansåg det utretts att sökanden tillförlitligt på basen av det internationella födelseattestet hade kunnat påvisa att han var far och vårdnadshavare till barnet. Nämnden ansåg att det uppkommit diskrimineringsantagande på basen av sökandes nationalitet, eftersom magistraten inte registrerat sökandes faderskap i Finland utan särskilt krav. Magistraten hade inte heller registrerat sökandes vårdnadshavande förrän sökande besökt barntillsyningsmyndigheterna. Sökandes finska sambos moderskap och vårdnadshavande hade däremot registrerats på basen av samma ifrågavarande födelseattest som sökande hade gett magistraten tillhanda. Diskriminerings- och jämställdhetsnämnden konstaterade att magistraten inte kan hänvisa till ovetskap angående lagstiftningens innehåll då myndighetsverksamheten inkluderar att beakta utländsk lagstiftning.
Diskriminerings- och jämställdhetsnämnden ansåg att magistraten hade diskriminerat sökande på grund av dennas nationalitet och förbjöd magistraten att fortsätta eller förnya den diskriminerande handlingen.
(Ej lagakraftvunnet)
Virtuella figurer eller spelvärldens signaturer skyddas inte av diskrimineringslagstiftningens diskrimineringsförbud
Sökande ansåg att X Ab hade diskriminerat honom då företaget inte blandat sig i spelet som ägdes av företaget, där sökande störts och behandlats diskriminerande. X Ab nekade till diskriminering. Diskriminerings- och jämställdhetsnämnden konstaterade att de händelser som sökande specificerade inte angick sökande som person utan hans spelprofil. Även om det bakom spelprofilen och signaturen fanns en fysiskindivid, så hade den påstådda diskrimineringen riktat sig mot en virtuell figur eller virtuell person inom spelvärlden och inte till den bakomliggande fysiska personen. En virtuell figur eller virtuell person kan inte likställas med en fysiskperson. Diskrimineringslagen tillämpas och diskrimineringsförbudet utsträcker sig uttryckligen till fysiska personer. Därav tillämpas inte diskrimineringslagen på virtuella figurer eller spelvärldens signaturer.
Diskriminerings- och jämställdhetsnämnden avslog ansökan eftersom nämnden inte var behörig att behandla den.
(Ej lagakraftvunnet)
Banken hade inte diskriminerat då den inte beviljade internetbankkoder
Sökande är en utländsk medborgare som bor i Finland, som ansåg sig ha blivit diskriminerad av svarande, då denna utan specifika eller godtagbara grunder nekat att bevilja sökande internetbankkoder.
Svarande ansåg att de inom ramen för det sedvanliga helhetsavvägande angående beviljande av internetbankkoder kunde besluta att inte bevilja tjänsten. Beslutet att inte bevilja internetbankkoder åt sökande baserade sig på att sökande, trotsat bankens förbud, att slussa privata pengar genom sitt bakkonto till företag inom vilket han är suppleant och till vilket konto han hade bruksrätt.
Banken uppfattade inte kontoanvändningens lagenlighet och kundens meddelande. Eftersom det ifrågavarande företagets bankkort hade stängt på bankens vägnar, ansåg svarande att det var sannolikt att företagets penningaffärer skulle komma att skötas genom sökandes konto och internetbankkoder.
Diskriminerings- och jämställdhetsnämnden konstaterade att banken som företagsekonomisk aktör kan låta bli att bevilja internetbankkoder på basen av den uppfattningen de fått av en person och dennas förmögenhetsrelaterade angelägenheter. Dessa omdömen får ändå inte basera sig på diskriminerande grunder. Om inte behandlingen som är så osaklig att den kan anses fall inom ramen för diskrimineringslagens 14 § angående trakasserier, är inte åsiktsskiljaktigheter som kan uppkomma vid kundbetjäning diskriminering så som diskrimineringslagen fastställer.
Sökande påvisade inte sådana fakta som objektivt sett skulle leda till antagande om att svarande satt sökande i en sämre position än en person i jämförbar situation, då svaranden beslöt att inte bevilja internetbankkoder.
Diskriminerings- och jämställdhetsnämnden ansåg att diskrimineringsantagande inte hade uppkommit och avslog ansökan.
(Ej lagakraftvunnet)
En datasystemsproducent diskriminerade inte ett barns förälder
Sökande är förälder till ett barn som inte är vårdnadshavare för barnet, men föräldern har ett fastställt beslut av tingsrättens på basen av vilket föräldern har samma rätt som en vårdnadshavare att få information av social-, hälso- och skolmyndigheterna. Sökande ansåg att A Ab som producerat datasystemet som använts i skolan, hade diskriminerat honom eftersom datasystemet inte tillät, med vårdnadshavare jämförbara, möjligheter att kommunicera med skolan och läraren, fastän sökande hade rätt till information.
Svarande hävde att de inte diskriminerat sökande och att ansökan bör avslås. Svarande konstaterade att de är en datasystemsproducent som planerar, producerar och säljer program. Läroverkaen bestämmer hurdana program de skaffar och använder och hurdan informations – och andra rättigheter de ger åt sin personal, vårdnadshavare och andra. A Ab är så som datasystemsproducent inte på något sätt ansvarig för vad läroverken gör eller låter bli att göra med deras program.
Diskriminerings- och jämställdhetsnämnden konstaterade att en enskild producent endast ansvarar för den tjänsten som utgör beställningen. Läroverkets uppgift är däremot att förverkliga informationsflödet och uppfylla föräldrarnas rätt till information. Nämnden ansåg att sökande inte hade presenterat fakta på vilkens basis det skulle ha framgått orsak att anta att företaget satt sökande i annan position än annan i jämförbar situation.
Diskriminerings- och jämställdhetsnämnden ansåg att diskrimineringsantagande inte hade uppkommit och avslog ansökan.
(Ej lagakraftvunnet)
Ytterligare information:
generalsekreterare Juhani Kortteinen
tfn. 0295 150151
e-post: juhani.kortteinen@oikeus.fi