Diskriminerings- och jämnställdhetsnämndens beslut om diskriminering av funktionshindrade samt angående prissättning av inträdesbiljetter och diskriminering på basen av religiös övertygelse
En modell lägenhet som var ämnad för allmänheten i marknadsföringssyfte var indirekt diskriminerande
En sökande som på grund av funktionshinder använde rullstol, ansåg att svarande indirekt hade diskriminerat, eftersom sökande inte kunde beskåda modell lägenheten som ställts på en släpvagn. Sökande ansåg att fallet inte gällde avgörande om rimliga anpassningar.
Diskriminerings- och jämnställdhetsnämnden konstaterade, att svarande som är ett stort företag, skall kunna förbereda sig på att en bred skara vill kunna ta del av tjänster som de erbjuder. Nämnden ansåg att svarande på förhand borde ha försäkra sig om att den portabla modell lägenheten inte medför diskriminerande behandling av någon. Det att sökande skulle ha haft möjlighet att få uppgifter om ifrågavarande lägenhet på ett annat sätt ansågs av nämnden inte vara av betydelse, eftersom de ifrågavarande sätten inte var jämförbara med servicen som erbjöds.
Diskriminerings- och jämnställdhetsnämnden ansåg att svarande inte hade påvisat sådant bevis, som kunde upphäva diskrimineringsantaganade som uppkommit av sökandens material. Eftersom svarandes handlingar framstått som jämlika men ledde till att sökande med funktionshinder de facto inte hade kunnat använda svarandes för allmänheten erbjudna tjänster på så sätt som andra personer, ansåg nämnden att svarande indirekt diskriminerat. Eftersom sökande inte krävt rimliga anpassningar avvägdes inte svarandes påvisade rimliga anpassningar.
Diskriminerings- och jämnställdhetsnämnden förbjöd svarande att upprepa den diskriminerande behandlingen.
(Röst.)
Den hygienpraxis som ett rehabiliteringstjänster erbjudande företag följde var inte diskriminerand
Sökande var en funktionshindrad person, som hade rätt till medicinsk rehabiliteringstjänst. Sökande ansåg sig ha blivit diskriminerad av sökande som erbjöd honom rehabiliteringstjänster, då denna använde antimikrobiellvård på grund av en resident bakteria. Sökande ansåg att inga specialarrangemang skulle ha kommit att tas för bakteriens bärande. Sökande ansåg att svarandes handlingar var direkt diskriminerande och trakasserande. Vidare bad han diskriminerings- och jämnställdhetsnämnden utreda huruvida svarande hade brutit mot förbud mot repressalier.
Diskriminerings- och jämnställdhetsnämnden ansåg att svarande med att ha samlat in uppgifter om ifrågavarande bakteries bärkrafts inverkan på rehabiliteringstjänsterna och genom att ta i bruk ny hygienpraxis försökt försäkra alla kunders patientsäkerhet och en god vård. Nämnden ansåg att det varken uppkommit antagande om direkt eller indirekt diskriminering.
På basen av den information som diskriminerings- och jämnställdhetsnämnden fått ansåg nämnden att inget antagande förelåg som skulle ha lett till kränkning av människovärdet eller att svarande skulle ha skapat en förnedrande eller förödmjukande atmosfär. Således ansåg nämnden att det inte uppkommit antagande om diskriminering på grund av trakasserier.
Diskriminerings- och jämnställdhetsnämnden ansåg att det i ärendet inte framhållits sådan information som objektivt skulle ha låtit anta att svarande skulle ha brutit förbudet mot repressalier.
Med hänvisning av vad som kommer ovan avslog diskriminerings- och jämnställdhetsnämnden ansökan.
Ett husbolag hade inte behandlat en synskadad diskriminerande
En synskadad person ansåg att rutten som gick från dennes rum till avfallstaket inte var tillgänglig och på så sätt diskriminerande.
Sökande bad diskriminerings- och jämnställdhetsnämnden klargöra bostadshusets tillgänglighet även för personer som bor i huset och för personer som använder rullstol. Sökande själv använder inte rullstol för att röra sig.
Diskriminerings- och jämnställdhetsnämnden konstaterade att på grund av diskrimineringslagen 21 § 2 moment behandlar nämnden ansökan endast för sökandes del, inte vad gäller andra personer så som rullstolsbundna som sökande nämner. Nämnden ansåg att det inte framkommit sådant som på vilken basis sökanden skulle ha ansetts diskriminerad och avslog därmed överklagandet.
Inträdesbiljetts förmånsprinciper var inte diskriminerande
Sökande är en arbetslös arbetssökande. Sökande ansåg att Helsingfors Mässcenter diskriminerade då de gav rabatt på inträdesbiljetter åt barn, studerande, beväringar, pensionärer och grupper, men inte till arbetslösa. Sökande bad om diskriminerings- och jämnställdhetsnämndens utlåtande och åtgärder för att arbetslösas medellöshet skall beaktas vid liknande inträdesavgiftsprissättning.
Diskriminerings- och jämnställdhetsnämnden avvisade ansökan till de delar den gällde att ge ett utlåtande till sökande, eftersom nämnden inte har behörighet att ge utlåtanden åt privatpersoner.
Diskriminerings- och jämnställdhetsnämnden ansåg att arbetslöshet är en sådan juridisk status som enligt diskrimineringslagen kan anses som en förbjuden diskrimineringsgrund (annan omständighet som gäller den enskilde som person).
Diskriminerings- och jämnställdhetsnämnden konstaterade att svarande så som utövare av affärsverksamhet primärt har rätt att prissätta de tjänster som de erbjuder på det sätt de bäst anser, förutsatt att möjliga förmåner till vissa kundgrupper är små värdemässigt i proportion med de avgifter som tas av andra.
Med beaktande av grundrättigheten till näringsfrihet och förmögenhetsskydd, ansåg diskriminerings- och jämnställdhetsnämnden att de uppgifter som fåtts inte gav anledning att objektivt anse att svarande skulle ha brutit mot förbudet att diskriminera vid prissättningen av inträdesbiljetterna för mässbesökarna. Härmed avslog nämnden ansökan.
(Röst.)
Enbart ett antagande om att en persons religion kan påverka tolkens objektivitet är inte en tillräcklig grund för särbehandling
Sökande som är en tolk som tolkat asylförhör ansåg sig ha blivit diskriminerad på grund av sin religiösa övertygelse, då Migrationsverket hade meddelat företaget som fungerade som sökandes arbetsgivare, att de inte längre vill använda honom som tolk i asylförhören efter att ha fått vetskap om sökandes religiösa övertygelse och till denna hörande omvändelseverksamhet som sökande utövar på fritiden.
Migrationsverket ansåg att deras åtgärder baserade sig på godtagbara grunder som berodde på sökande, eftersom de inte kunde lita på sökandes objektivitet och han därmed inte kunde anses passande som tolk vid asylförhören.
Diskriminerings- och jämnställdhetsnämnden konstaterade att Migrationsverkets mål att säkra tolkningens pålitlighet och objektivitet i sig var godtagbar. Migrationsverket kunde dock inte presentera tillräcklig utredning för att påvisa att sökande skulle ha försökt utöva omvändning på arbetstid eller på annat sätt uppfört sig opassande under tolkningstillfällena, på så sätt att omvändelse utövande som utövas på fritiden skulle ha påverkat tolkningens pålitlighet. Nämnden ansåg att endast ett antagande om att personens religion kan påverka tolkningens objektivitet inte är en tillräcklig grund för särbehandling. Av denna orsak ansåg nämnden att medlen för att uppnå målet inte är ändamålsenliga och det uppkomna antagande om diskriminering har därmed inte kunnat avslås.
Nämnden ansåg att Migrationsverket åt A Ab gett diskriminerande instruktioner och förbjöd Migrationsverket fortsätta eller förnya den diskriminerande behandlingen.
Ytterligare information:
generalsekreterare Juhani Kortteinen
tfn. 0295 150151
e-post: juhani.kortteinen@oikeus.fi