Diskriminerings- och jämnställdhetsnämndens beslut om diskriminering gällande påstådd diskriminering i banktjänster och diskriminering av funktionshindrade vid en för allmänheten tillgänglig politisk tillställning
Avslag att erbjuda banktjänster var diskriminerande, eftersom bankens interna regler godkände kundens pass
Sökanden ansåg sig blivit diskriminerad då banken inte öppnade internetbank åt kunden vid öppnande av konto och inte heller leverera bankkort och andra kontotjänster i samband med kontot, utan av banken godkänt identitetsbeviset. Uppvisande av Republiken Kinas pass hörde inte till identifikationsbevis som godkändes av banken. Diskriminerings- och jämnställdhetsnämnden ansåg att banken hade godtagbara grunder för förfarandet fram till 24.10.2016 då banken ändrade reglerna för godtagbara identifikationsdokument. Vartefter banken för öppnande av kundförhållande för vanliga banktjänster godkänner alla länders pass. Banken öppnade dock kundens konto för dennas bruk först 25.3.2017. Diskriminerings- och jämnställdhetsnämnden ansåg att banken efter 24.10.2016 inte längre kunde yrka på diskrimineringslagens 11 § 1. och 2. momentets legitima grunder för särbehandling.
Diskriminerings- och jämnställdhetsnämnden ansåg att svarande i strid med diskrimineringsförbudet i diskrimineringslagens 8 § avslog sökande möjligheten att alls använda sitt bankkonto. Nämnden ansåg att bankens handlingar lett till direkt diskriminering av sökande för tiden mellan 24.10.2016–25.3.2017.
Diskriminerings- och jämnställdhetsnämnden förbjöd banken att förnya diskrimineringen som strider mot diskrimineringslagens 8 §.
Bankens förfarande vid identifierande av kunden var inte diskriminerande
Sökande ansåg sig blivit diskriminerad då inte Australiensiska passet, uppehållstillstånd, Kela-kort eller ett finskt körkort godkändes som identifikations dokument vid öppnande av internetbankkonto hos banken.
Diskriminerings- och jämnställdhetsnämnden ansåg att bankens förfarande i enlighet med diskrimineringslagens 11 § hade baserat sig på lag och att förfarande hade haft legitima ändamål. Därav ansåg nämnden att det inte var fråga om direkt diskriminering.
Diskriminerings- och jämnställdhetsnämnden ansåg att banken i enlighet med de nämnda stadgandena i diskrimineringslagen, vidtog godtagbara grunder för att känna igen kunden då de krävde identifikationsbevis enligt bankens identifikationsprinciper. Då kunden hade möjlighet att få ett finskt identifikationsbevis, som kostade 55 euro och är ikraft i fem år, ansåg nämnden att detta inte kan anses oskäligt. Således ansåg nämnden att bankens mål med förfarandet var godtagbart och de tillvägagångssätt som tagits för dessa var proportionella, varpå ansökan avslogs.
Bankens förfarande vid identifierande av kunden var inte diskriminerande
Sökande ansåg sig blivit diskriminerad då inte ett Ryskt pass godkändes som identifikationsdokument vid öppnande av internetbankkonto hos banken. Diskriminerings- och jämnställdhetsnämnden ansåg att bankens förfarande i enlighet med diskrimineringslagens 11 § hade baserat sig på lag och att förfarande hade haft legitima ändamål. Därav ansåg nämnden att det inte var fråga om direkt diskriminering.
Diskriminerings- och jämnställdhetsnämnden ansåg att banken i enlighet med de nämnda stadgandena i diskrimineringslagen på godtagbara grunder för att känna igen kunden kan kräva identifikationsbevis enligt bankens identifikationsprinciper. Då kunden hade möjlighet att få ett finskt identifikationsbevis, som kostade 55 euro och är ikraft i fem år, ansåg nämnden att detta inte kan anses oskäligt. Således ansåg nämnden att bankens mål med förfarandet var godtagbart och de tillvägagångssätt som tagits för dessa var proportionella, varpå ansökan avslogs.
Ett diskussionstillfälle som var öppet för allmänheten och ordnades av en politisk förening i otillgängliga utrymmen var diskriminering av funktionshindrad som använde rullstol
Diskriminerings- och jämnställdhetsnämnden hade 14.12.2015 avslagit A:s ansökan där det hade betts diskriminerings- och jämnställdhetsnämnden konstatera, att svarande handlat indirekt diskriminerande vid arrangerande av för allmänheten öppna diskussionstillfällen och att förbjuda svarande att diskriminera vid framtida evenemangen. Då A sökte om ändring, ansåg förvaltningsdomstol att svarande inte hade kunnat upphäva diskrimineringsantagandet och upphävde således diskriminerings- och jämnställdhetsnämndens beslut och målet återförvisades för ny behandling.
Svarande hade utrett att de normalt arrangerade sina evenemang i bryggerirestauranger, vanligtvis i restaurang K. Eftersom utrymmet var bokat då ett evenemang skulle arrangeras 16.4.2105, arrangerades evenemanget undantagsvis i restaurang T.
Diskriminerings- och jämnställdhetsnämnden utredde att utrymmet som svarande meddelade att de normalt använder var tillgängligt för rullstolsbundna. Svarande svarade att de försöker arrangera sina evenemang så att de är möjligast tillgängliga. Svarande meddelade att de i fortsättningen skall fästa större uppmärksamhet på utrymmenas tillgänglighet.
Enligt den utredning förvaltningsdomstol fått, hade svarande fortsättningsvis år 2016 ordnat evenemang i samma otillgängliga utrymmen. Diskriminerings- och jämnställdhetsnämnden konstaterade att de vid beslutet 14.12.2015 inte kunnat vara medvetna om att svarande ämnade ordna evenemangen i otillgängliga utrymmen. Svarande visade inte i sin utredning till förvaltningsdomstol att de hade någon godtagbar orsak att ordna det för allmänheten öppna evenemanget 26.4.2016 i otillgängliga utrymmen. Svarande kunde inte heller i sitt svar till nämnden 31.3.2017 framföra godtagbara grunder för att ordna evenemanget i otillgängliga utrymmen.
Diskriminerings- och jämnställdhetsnämnden ansåg att eftersom svarande hade fortsatt sitt förfarande och arrangerat evenemangen i otillgängliga utrymmen, dit inte funktionshindrade som använder rullstol kunde komma, så var det inte fråga om en godtagbar grund vid undantagssituation. Diskriminerings- och jämnställdhetsnämnden ansåg att det var ändamålsenligt att förelägga diskrimineringsförbudet med 2000 euros vite.
Ytterligare information:
generalsekreterare Juhani Kortteinen
tfn. 0295 150151
e-post: juhani.kortteinen@oikeus.fi