Diskriminerings- och jämställdhetsnämndens beslut gällande påstådda trakasserier gentemot funktionshindrad person i tågtrafiken och diskriminering av Romer i bostadstjänst
Enbart persons subjektiva uppfattning om förnedrande stämning räcker inte till för att påvisa att antagande om diskriminering skulle uppkommit och leda till trakasserier
Sökande är en funktionshindrad person som använder rullstol för att röra sig. Sökande ansåg sig blivit diskriminerad, eftersom tågpersonalen meddelade att tågets försening berodde på att rullstolsrampen låst sig, var sådant att det ledde till en förnedrande stämning som var att uppfatta som trakasseri.
Tågpersonalens förfarande hade lett till att de som reste med sökande i samma tågvagn, på basen av konduktörens redogörelse om diskussionen med trafikledningen, förstod att tåget var försenat på grund av rullstolsrampen. Eftersom andra rullstolsburna personer inte fanns i tåget, framgick det även att förseningen berodde uttryckligen på den sökande som använde elektriskrullstol.
Diskriminerings- och jämställdhetsnämnden konstaterade att sökande inte framfört sådant material som kunde ha lett till att tolka tågpersonalens förfarande var kränkning av människovärdet, vilket skulle ha berott på att tågpersonalen fundamentalt skulle ha behandlat sökande respektlöst på basen av någon av de orsaker som framkommer av diskrimineringslagens 8 § 1. moment eller att de av en sådan orsak skulle ha ifrågasatt att sökandes rätt att behandlas jämnlikt.
Fastän sökande skulle ha upplevt att tågets 9 minuters försening, skulle ha lett till att medpassagerarnas frustration skulle ha riktats mot sökande, skulle inte sökandes subjektiva uppfattning räcka till för att kunna påvisa en objektiv värdering av antagande om diskriminering på basen av förnedrande atmosfären. Detta på grund av att det inte utretts på vilket sätt den förnedrande atmosfären skulle ha tagit sig i uttryck.
Diskriminerings- och jämställdhetsnämnden ansåg, att det inte uppkommit antagande om diskriminering och avslog ansökan.
Kommun och dess fastighetsbolag diskriminerade Romsk familj i bostadstjänst
Barns barnskyddsbehov berodde till stor del på att bostad inte fanns, ansåg kommun i fall där en Roms barn vårdats vid sidan om. Kommunen erbjöd hyreslägenhet åt föräldern som vårdade barnet vid sidan om, men föräldern tog inte emot denna på grund av väjningsplikten som kommer av den Romska kulturen. Kommunen ordnade inte familjens boende på annat sätt. Diskriminerings- och jämställdhetsnämnden ansåg att det uppkommit ett antagande om indirekt diskriminering. Eftersom kommunen inte framförde godtagbara grunder för sin handling, ansåg nämnden att kommunen diskriminerat sökande indirekt.
Fastighetsbolaget beslöt att inte längre hyra ut lägenhet åt nämnda Rom på grund av tidigare störande uppförande som invånare och obetalda hyror. Eftersom det förflutit lång tid sedan dessa händelser, ansåg diskriminerings- och jämställdhetsnämnden att det även uppkommit indirekt antagande om diskriminering gällande fastighetsbolaget. Fastighetsbolaget redogjorde för att det haft godtagbara grunder, men bolaget påvisade inte att sökandes störande beteende skulle ha fortgått efter de händelser som bolaget hänvisade till eller gjort upp en betalningsplan för sökande. Nämnden förbjöd fastighetsbolaget fortsätta eller förnya den diskriminerande behandlingen av den sökande.
Diskriminerings- och jämställdhetsnämnden förenade förbudet med ett vite på 5000 euro.
Ytterligare information:
generalsekreterare Juhani Kortteinen
tfn. 0295 150151
e-post: juhani.kortteinen@oikeus.fi